I’m leaving, on a jet plane

Jag, allt skoj har sitt slut. Enda botemedlet är att hitta på nåt nytt när det andra tar slut. Vistelsen i Vancouver är slut, året har passerat, sommarlovet är här. Sorgligt? tja både ja och nej. Jag har ju vetat att dagen skulle komma så det är inte direkt någon chock att den är här men det gick makalöst fort. Det kändes som om tiden gick fortare än Usain Bolt på hundra meter, fortare än Naken-Jannes kändisskap och fortare än Magnus Ugglas 4 sekunder. Oj va fort. Men det har varit sjukt kul och lärorikt och jag har träffat skönare människor än jag någonsin tidigare mött. Tur att merparten av dessa är från Uppsala.

Men varför sluta ha kul? Det finns ju ingen som har sagt att man inte kan ta semester från ”semestern”!

Därför tar jag och åker till:

i 11 dagar med alla polare. Vi har hyrt ett hus på Maui där det skall surfas, drickas drinkar och dansas hula hula!

Därefter drar jag kosen till Miami där jag leker lite med Kubaner och börjar sälja knark. När jag gjort mig ett namn som maffiaboss (12e – 16e maj) så kommer Stefan och Håkon dit. Vi hyr bil, firar 17e maj (ja, Håkon är från vårt ärkefiendeland Norge) och bilar upp till New York där jag flyger hem 1 juni. Planer? Tja inte många men Everglades (och pussar krokodiler), Dixieland, Delaware, Daytona Beach, Washington är väl det vi tänkt hinna med innan vi drar hem och börjar med semester från vår semester från ”semestern”. Vi hörs när jag är hemma igen.

What, a blogging frenzy?

Ja det är nog precis vad man kan kalla mitt panikartade bloggande. Planen är att plita ner sakerna som skett sedan OS innan jag drar och det börjar minst sagt bli ont om just tid.

UBC är ovanligt på många sätt dels så spelas det in många filmer här (har spelats in minst tre grejer undertiden jag har varit här, bl.a. Fringe) och dessutom har vi något så sällsynt som en albinoasiat, ja du läste rätt, en asisat som är albino. Detta har få en hel del av uppmärksamhet i min umgängeskrets och vi försöker få alla som inte få möjligheten att se honom att göra detta. De mest säkra platserna är antingen på busskungsplatsen på 99ans buss eller i biblioteket.

Min sista dag i Whistla är passerad och 39 dagar slutade säsongen på. Inte så pjåkigt. Jag har utvecklats en hel del och även lyckats med konststycket att stuka båda fötterna, samtidigt. Fatta att jag gick som en 90-åring. Blev helt och hållet inkapaciterad. Dock var jag tillbaka i backen en vecka senare. Whistler-vistelserna gick faktiskt så långt att jag var tvungen att jag var tvungen att lura mina skolgrupper att jag skulle resa till diverse andra resmål för att de ens skulle låta mig åka iväg (de ville att vi skulle studera istället…)

Tänkte sluta blogginlägget med lite godbitar från säsongen 2009/2010 i Whistler blackcomb:

Toppen på Symphony efter en 30 min hike

Sebbe drop:ar. Blev ett drop på kanske 6 meter

Gruppbild på toppen av Symphony

Nick gör en volt

Jag ger järnet, fet utsikt!

Vi hittade ett grymt hopp i skogen, Felix försökte 720 på skidor, Sebbe körde 540s

Fett puder efter ett grymt åk från symphonys couloir:er

En skön bild av mig droppande

Ett CP-rycks-shot på toppen av mig Sebbe och Lina efter en 50 minuters hike

Efter hiken körde jag ner vid vänstra pilen, Sebbe vid högra

Grupp-shot på gänget

Återuppståndelsen är här!

Hosianna

What is this? A miracle? Ja kärt barn har många namn. Bloggen är i alla fall, likt den där jesus, uppstånden från de döda. Så hur plitar men ner det som gjorts från OS fram tills idag utan att skapa ett inlägg längre än bibeln? Ingen aning. Jag får väl helt enkelt portionera ut ett par inlägg i små doser tills jag är i fas.

Det går ju inte att missa att skriva om eventet som förändrade hela staden, OS. Ja det var ju helt klart ganska längesedan det ägde rum och de flesta har väl tröttnat på det men jag kör en liten kort sammanfattning. Som student på UBC fick vi alla 2 veckors ”reading break” under de Olympiska Spelen, en sjukt bra grej som gjorde att jag kunde ta och se en hel del events. Nu såhär i efterhand minns jag inte exakt hur många jag gick på men jag har för mig att det var 6 st. Av det mest minnesvärda var Björn Ferrys guld på 7.5 km sprint. Att få se något så oväntat guld live var helt enormt! Jag såg dessutom Kallas guld på damernas 10 km fristil, hon var helt enorm, jag är sjukt imponerad. Utöver det så jag damernas skidskytte-fiasko och alla fjärdeplatser (det var ju ingen hejd på dem). Trots att hockeyn slutligen blev en besvikelse så var det kul att få se två matcher. Vi gjorde vårt allra bästa för att supporta vårt fosterland men utan oss på läktaren verkade Sverige tappa sin inspiration, trist.

Höga förväntningar

Håkon, Jag och Stefan, de trognaste av de trogna supportrarna

Håkon kunde inte hjälpa att han kom från fel land och vi fick triumferande trampa på hans rygg

.

Sverige-busskuren

Vi tog över en busskur med och gjorde den svensk. Lite trafikfarligt kanske med tanke på att busschaufförerna stannade bussarna och gick ut och tog kort på oss men lätt värt

Airtimen var det heller inget fel på. Vi fick våra sekunder av kändisskap då Ferry tog sitt guld. Missade ni? kolla på någon recap, då ser ni oss. Förhoppningen är givetvis att vi går till historien genom att få vara med på tv i OS-krönikan. Den som lever får se Självklart gjorde vi allt för att vara i TV, speciellt jag och Anders (Slk). Vi hade en hel del sköna outfits, nedan följer några smakprov.

The Awesome Swedish Twins

Fan, helvetes jävla skit

Jag tror inte att det är sant

Detta händer bara inte.

Sverige kan inte vara ute, inte redan, inte mot Slovakien.

Hockeyn har ju bara börjat.

Varför nu?

Varför idag?

Det är en mörk dag för Vancouver

Det är en mörk dag för Sverige

Det är en mörk dag för mig

So it’s finally here

OS – de olympiska lekarna har börjat

Så vad händer egentligen i Kanada? Finns det någon snö? Är det galna japaneser med kameror överallt i Vancouver? Har facklan anlänt än? Lever utbytesstudenten och i sådana fall har han undvikit att bli alkoholist? Har den galningen biljetter till något under OS? Hvad skjer der mand? skjønner han ikke noe?

Frågorna har öst in till min mailbox  från mängder av olika nationaliteter och nu är den så full att jag inte har själ nog att hålla er trogna läsare på halster längre. Ja jag lever!

Kan inte direkt påstå att jag har haft mycket i skolan (visst jag går i skolan ibland (Läs tisdagar och torsdagar) men det tar inte så överdrivet mycket tid) utan det är snarare allt annat som tagit upp min tid. Jag har som alltid varit en del i Whistler och spenderat mina skönhetsdagar och även pysslat en del med ”socialt umgänge” aka. festande. Vi tog ledigt från Whistler förra helgen och det urartade i en tredagars festhelg med Super Bowl som finish.

OS hotat? Svenskar undrar och jag kan väl hålla med att det är ganska varmt i Vancouver med omnejd så de grenar som ska hållas i närheten (Boardercross, skicross, half-pipe etc) kommer få lyxen att köra på importerad sorbet-snö! Sweet! Annars är det helt lungan. Whistler är som vanligt några minusgrader och har det t.o.m. varit sol den senaste tiden.

Händer saker i staden? Ja det kan man verkligen säga. De har gratiskonserter i centrum och dekorationer överallt. På campus händer det också grejer. 200 meter från mitt rum ska nämligen damhockey hållas och man funderar ju på att köpa någon biljett bara för att det är så nära. Staden i övrigt har verkligen putsats i ordning (inte för att det var så illa innan) och allt verkar bli riktigt mysigt. På torsdag kommer OS-facklan till UBC och då får man väl ta sig ut och kika lite.

Nu till det viktiga, Vad ska jag se och när?

• 12e :Februari: OS börjar och jag beger mig till Whistler
• 13e: Jag har biljett till SKIDSKYTTE  - damernas 7.5 km sprint - GULDCHANS!
• 14e: Vilodag för mig. Jag kommer åka lite bräda i Whistler
• 15e: Jag har biljett till LÄNGSKIDÅKNING – herrarnas 15km fristil samt damernas 10 km fristil - MEDALJCHANSx2!
• 16e: Jag har biljett till SKIDSKYTTE  - damernas 10 km jaktstart - GULDCHANS!
• 17e: Jag har biljett till HOCKEY – Sverige mot Tyskland – VINSTCHANS!
• 21a: Jag har biljett till HOCKEY  - Sverige mot Finland - VINSTCHANS!
• 23e: ag har biljett till SKIDSKYTTE  - damernas 4×6 km stafett – GULDCHANS!

Jag har som ni ser en herrans massa biljetter (till hela 7 events) och kommer vara Sveriges supporter numero uno. Kollar ni på tv så kommer jag ha en svensk hockeylandslagsttröja, troligtvis någon form av vikingahorn och en mongoloid-stor sverigelagga. Hoppas att ni, som jag, tror att dessa olympiska spel kommer att bli episka!

Tills nästa blogginlägg…

Nya eskapader i snöns tecken

Istället för att återge vad som skett hänvisar jag till Dan Jakobs blog, riktigt fin och välskriven, ta en kik vetja.

Här får ni en liten morot!

20

Det magiska antalet är passerat. 20 är det antal dagar jag hittills har åkt bräda i Whistler, därav mitt extremt sporadiska bloggande. Vad har jag gjort senaste månaden tro? Ja ibland blir jag lite rädd för mig själv när jag inser vilket grönjävulskt dåligt minne jag har gått och skaffat mig. Har vi tur kanske vi lyckas minnas ett par saker värda att nämna.

12-slag x 9

Ja, sedan jag bloggade senast har det ju faktiskt gått och blivit 2010 (vilket jag iofs redan trodde att det var under halva 2009). Vi drog ihop en trerätters middag, suitade up och började dricka champagne. Svenska snapps och vinvisor var givetvis en del av firandet. Vi började med att fira det svenska 12-slaget som var klockan 15 och sen fortsatte vi att dricka öl och champagne tills det blev dax för det kanadensiska. En riktigt trevlig kväll blev det med det lilla undantag att det saknades fyrverkerier. Himlen var helt tom och oroväckande tyst. Märkligt för en tvåmiljonerstad.

Kan en ny semester innebära mer semester?

Faktiskt! förra terminen (eng = semester) är slut och jag uppnådde oroväckande bra resultat. Ett A+, två A och ett B+ blev slutresultatet för förra terminen. Med tanke på hur lite tid jag lagt ner på många av de kurserna så är det ett ganska sjukt resultat. Den stora förklaringen är att jag inte tog universums mest avancerade kurser, snarare tvärt om.

Den här semestern har jag valt kurser med en lite annan approach. Med utgångspunkten att maximera min lediga tid och mitt brädåkande i whistler så har jag valt kurser som går enbart på tisdagar och torsdagar. Detta innebär att jag tar en hel del lätta grejer:

PSYC 101 samt PSYC 102

Psykologi kort och gott. Dessa två kurser är introkurser för de elever som vill bli psykologer och för andra som väll läsa psykologi. Den ena fokuserar på den sociala delen medans den andra på den biologiska. Två rätt softa kurser som man nog kan klara sig bra i utan större ansträngning

COMM 321

Den tyngsta. Den heter organizational behaviour och fokuserar generellt sett på hur företag, organisationer och grupper fungera och hur man på bästa sätt ska sätta ihop dessa för maximal framgång. Det är en kurs jag tar som kommer ge mig bra grund då jag själv ska ta mig an en chefspost i ett företag och fixa ihop grupper etc.

PHIL 220

Symbols and logic. Forsättningskursen i logic. Det är i princip en mattekurs där man jobbar med logiska operatorer, balla grejer!

Lite bräda har det blivit med

Kom precis hem från whistler igen. Ny bräda är inhandlad och jag måste säga att det är nog det bästa köpet jag någonsin gjort. Nu vill jag inte göra något annat än att åka. Idag har jag börjat lära mig att jibba i parken, det gick oväntat bra och var helt sanslöst skoj.

Nu orkar jag inte skriva mer. Puss och kram, jan banan!

Bilder, Finals och Besök

Ja nu är det fullt upp. Att klämma in plugg mellan alla dagar i Whistler är sannerligen inte lätt. Lite har jag otippat lyckats med dock och nu har jag klarat av 3 av fyra kurser. Jag slänger upp lite bilder på mina senaste skiddagar så att ni har något att kika på.

Julbord väntas ikväll och hela 30 gäster har valt att ta del av vårt skandinaviska julbord, inte illa! Det kommer bli en kväll men mycket mat och ett sista avsked till de som haft oturen att bara spendera ett halvår (snarare 4 mån) i Kanada. Sorgligt kan tyckas.

Imorgon kommer familjen på besök och det är mycket som skall hinnas med, tentaplugg inkluderat. Julen bli i Victoria på schtekigt hotell. Till alla er som har den goda smaken att läsa min blogg önskar jag en god jul!

Vad händer i Wankan? Är det helt dött eller?

Nja jag skulle snarare häva motsatsen. Jag har hiskeligt många projekt på gång och förstår inte riktigt hur jag ska få ihop allt. För tillfället är det plugg till finals, tillfriskna från sjukdom, åka snowboard och förbereda julbord som gäller. När jag panikartat bokade mängder av nätter på UBC’s lodge tänkte jag inte så mycket på att jag skulle ha tid att plugga på mina finals med. Detta resulterade i att jag är i Whistler 8 av 13 dagar innan mina finals vilket kunde ha fungerat om jag inte blivit förkyld också. Nu har jag istället väldigt lite tid att göra väldigt många saker. Tur att jag är utbytesstudent och inte behöver bra betyg.

Förra helgen spenderades i Whistler och det var ruggigt kallt. På toppen var det -20 och blåste ibland 40 m/s, lite i kallaste laget. Vädret var dock kalas, strålande sol, välpistade backar och ett superglatt humör gjorde helgen mycket lyckad.

Imorrn drar jag åter dit för ytterligare 3 dagars åkning

We will always remember the Swedspots

Igår kväll ägde en världsomvälvande händelse rum. Det är något som alla talar, fantiserar och drömmer om på UBC campus. Alla vill vara en del av the Swedespots – laget som för evigt etsat sig in i allas själar. Vad är det som har hänt? Ja för att lättare få er att förstå lånar jag en magnifik krönika skriven av en kär vän och mästerkastare i Swedepots, Stefan ”Stefanovic” Bengtlars

Always remember the Swedespots

By Stefan Bengtlars

Idag har ett nytt kapitel idrottshistoria skrivits.Jag pratar då såklart om the Swedespots otroliga bedrifter i UBC:s dodgeballserie och för att förstå hur det hela har gått till går kan du försöka hitta känslan du fick första gången du såg klassiker såsom Mighty Ducks och Remember the Titans.

 

Det hela började väldigt försiktigt i september 2009, då nyinflugna utbytesstudenter började höra rykten om att det fanns en dodgeballserie på Vancouvers campus. I laget som sakta formades fanns det många olika personligheter men med ett besök i Seattle började laget finna en klar gemenskap och i en American Apparel butik kunde lagfärgerna vitt och blått till slut bestämmas efter mycket gnabb. Dessutom fick varje person friheten att välja sin egen färg på både svettband och pannband som en liten nationalitetsbeteckning. Spelarnas inställning till deltagandet diskuterades även men till en början var inga direkta mål uppsatta. Målet var att lära sig spela dodgeball och ha roligt då knappt någon i laget hade tidigare spelat denna sport som för den oerfarna mest kan liknas vid spökboll som spelades under yngre år på gymnastiken i lågstadiet.

Efter teambuildingen i Seattle var Swedespots tillbaka i Vancouver och där inleddes säsongen med en vinst och en förlust. Därefter började laget sakta växa samma och lära sig spelet, men det började även ställas högre krav för vart detta skulle sluta. Det går nästan att påstå att the Swedespots gick från klarhet till klarhet och när alla matcher i grundomgången var klara låg the Swedespots trea, men med samma poäng som tvåan och siktet var inställt på final.

Sen var det då dags för slutspel och väldigt nervösa inleddes kvartsfinalen halv nio, den 24 november 2009. The Swedespots hade dock en liten kaxig inställning i kvarten och det visade sig vara riktigt då motståndet snabbt pulveriserades och Swedespots segrade med 3-0. Därefter blev det en rafflande semifinal där motståndarlaget bjöd på hårt motstånd och där det även fanns många känslor inblandade i matchen då det tidigare mötet i gruppspelet hade slutat i favör till motståndarlaget med 3-2. Denna gång var inte motståndarlaget övermäktigt utan Swedespots segrade med 3-2 efter en hård fight och ett flertal heroiska insatser.

I finalen var motståndet på pappret ett kärt återseende, då det senaste mötet hade slutat med en vinst på 3-0. Snart visade det sig att motståndarna denna gång inte gick av för hackor utan Swedespots hamnade efter ett tag i underläge. Tyvärr var inte fru Fortuna på Swedespots sida i de avgörande ögonblicken och när slutsignalen ljöd var nederlaget var ett faktum. Men likt VM 94 krönikans intro med Karin Boyes dikt som inleds med; ”den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd…” så var det en fantastisk resa som the Swedespots gjorde från inledning till final och det borde utan större problem gå att skriva ett filmmanus i stil med ”Always remember the Swedespots”.

Kungörande: The Swedespots meddelar härmed att de tar väldigt hårt på förlusten i slutspelet men siktar på att komma tillbaka till nästa säsong. Resten av denna säsong byts den hårda träningen i gympahallen ut mot avkopplande skidåkning i Whistler.